Beskrivning

Keith Jarretts redogörelse för Carl Philipp Emanuel Bachs Württembergsonater är en uppenbarelse: ”Jag hade hört cembalisternas sonater och kände helt enkelt att det fanns plats för en pianoversion”.

Pianisten är i samklang i varje ögonblick med sonaternas uttrycksfulla implikationer. Den yngre Bachs egenheter som den milda lekfullheten i musiken, förkärleken för subtila och plötsliga tempoväxlingar, den musikformen var ett helt nytt sätt att komponera under den tidens musiktänk. Allt det är i detalj levererat av Jarrett. Flytet i hela inspelningen har också en kvalitet som kanske bara kan förmedlas av en artist med stor improvisationsförmåga. I Jarretts händer behåller CPE:s kompositionsformer upptäckarstimuli och särskilda fräschör.