Beskrivning
Den unge pianisten och kompositören Leo Ornstein gick från att imponera på kvinnorna med sin inspirerande virtuositet till att 1915 skriva en violinsonat med en sådant agressivitet att det skrämde till och med honom själv! Vid tiden för de två verk som finns nedtecknade här var hans stil mer avrundad. Blandningen av tung melankoli och Liszt-lik attack mildras nu av en känslosam lyrik, den rytmiska energin balanseras av engagerande poesi.
Genom Marc-André Hamelins bändande pianospel och Pacifica-kvartettens symbiosa timing fullkomligt sprudlar dessa verk av överdåd. Detta albumn är en riktig höjdare.
