HDCD är en förkortning som beskrivits lite olika. High Definition Compatible Digital är betydelsen. Tekniken kom till under mitten av 70-talet av Pflash Pflaumer och Keith O. Johnson (kallad ”professor” Johnsson på grund av sina högt ansedda ljudinspelningar). De vill få bukt med begränsningarna som de upplevde fanns på det då nya CD-ljudet. Bristerna ville de få bort vid mastrings-processen för att sedan öppnas upp genom spelarens decoder (Burr & Brown). Det de kom fram till att packa in information i det så kallade vita bruset, där informationskoder som musikens avslutning och tidsangivelsen i CD-spelarens display kontrollerades. Men ljudet skulle förbli okomprimerat.
Så för ändamålet startade de företaget Pacific Microsonics där de skapade de en innovativ, elektronisk utrustning för mastring med den nya encoding-processen. En hårdvara tillverkades vid namn Model-One och senare uppgraderingen Model-Two, som många fortfarande anser vara den bästa A/D-omvandlaren som skapats. I samarbete med elektronikföretaget Burr & Brown tog de fram ett specialgjort chip för decoding i CD-spelare och DAC:ar som genast öppnade upp ljudet i full återgivning. Det här var under åren1996-1997.
Keith O. Johnson fick härigenom som ljudteckniker unika möjligheter. Nu kunde han använda inte bara sin specialgjorda inspelningsutrustning – som i sig var top-notch för inspelning av musiker och orkestrar. Nu kunde han i Skivbolaget Reference Recording också erbjuda musik i ett helt nytt format – HDCD-CD. Han kunde utan problem höja ingångssignalen till -6 dB.
Burr & Browns chip började beställas av ljudtillverkare. På NAD’s CD-spelare fanns nu en liten diod till vänster om displayen med de små bokstäverna HDCD precis ovanför. När en HDCD-CD spelades, visade dioden rött ljus. Skivbolagen hoppade på det nya formatet och de CD-skivor som hade koden för HDCD-ljud hade loggan HDCD längst ner på CD-etuiets baksida.
Det märkliga var att när jag under min tid som skivdistributör frågade skivbolagen efter deras HDCD-exemplar, kunde de inte söka på den parametern i sina databaser trots hundratals titlar. Så jag startade en research. Jag gick in i skivbutiker med block och penna och vände på varje CD-skiva på jakt efter logotypen. Listan växte och jag la upp den på en bloggsida som hette rätt och slätt HDCD-katalogen. Jag insåg inte hur det satte igång ”experter” som i olika community’s började sina hatkampanjer. Trots att jag fick underlag direkt av O. Johnson och Pflumer för att med detaljerad information möta upp alla förutfattade meningar om mediet, så gav man sig inte en tum om ”bluffen”. Det var en tung tid. Men trösten visade sig finnas hos alla andra runt omkring som var positiva.
2007 beslutade EU om en lag som sa att kretskort och chip som innehöll bly blev förbjuden. Eftersom HDCD-chipet från Burr & Brown innehöll bly så stannade tillverkningen abrupt. Microsoft köpte senare okunnigt, rättigheten till HDCD eftersom de inte hade en decoder att erbjuda.
MEN: nu idag finns det åter igen CD-spelare med HDCD-decoder som exempelvis tysk-tillverkade T.A.C. och Vincent med inbyggd HDCD-decoder. Det innebär alltså att Burr Brown har tagit fram ett blyfritt chip. Reference recording visar på sin hemsida att de åter igen ger ut HDCD-titlar.
